Egentligen skulle jag bli skådespelerska. Jag gick på Teaterverkstan i Stockholm och bekantade mig med världsdramatiken. Så gjorde vi en kabaré. Jag sjöng Jacques Brels Amsterdam och det hände något med mig då och där - "aha, det är så här det ska vara" - och jag var fast. Jag sjöng Brel, Piaf och Aznavour. Jag sjöng Brecht, och jag sjöng Lars Forssells underbara texter. Teaterhögskolan struntade jag i. Jag ville bara sjunga. Så det blev musikalutbildning och sedan musikal på Visby Sommarteater, operett med Stockholms Operettensemble och turné genom hela landet... och det var någonstans där som jag började skriva låtar på allvar.

1998 sjöng jag mina visor inför publik för allra första gången, på en liten krog i Velamsund, och senare samma år stod jag på scenen i Cornelisrummet på Mosebacke i visföreställningen "Tjat om kärlek". Sedan gjorde jag kabarémusikalen "Den Mänskliga Faktorn" på Scalateatern tillsammans med sångare och musiker. Jag mötte legendariska Git Magnusson som blev min mentor - och vi arrangerade flera visfestivaler på MosebackeTerrassen tillsammans. I Musikföreningen Lilith Eve, som jag var med och startade, blev det mer arrangerande av festivaler, konserter och klubbar. Jag medverkade på samlingsplattan Vismosaik.
2007 kom mitt första soloalbum som helt enkelt fick heta "Anna Döbling". Uppföljaren "Vem som helst" släpptes 2010.

Inspiratörer? Så många...till exempel Jacques Brel (alltid först och främst!), Lars Forssell och Edith Piaf. Evert Taube. Och Charles Aznavour. Bertolt Brecht, Anton Tjechov,Tennessee Williams har också hjälpt till. Torsten Föllinger, personlig och dynamisk pedagog. Och alla musiker som jag haft glädjen att spela tillsammans med. Och alla människor jag mött...

Jag blev inte skådespelerska. Men ändå en berättare, på mitt eget sätt. Jag ger mina sånger till dig som lyssnar.

/Anna